run

will you tell me when the fighting’s over
’cause i can’t take, i can’t take anymore

män som hatar kvinnor

filmen var fantastisk. herregud, sitt inte där och läs dåliga bloggar som denna, gå på bio för tusan!

luften bor i mina steg

ikväll blir det bio. män som hatar kvinnor. jag är ytterst förväntansfull. böckerna är ju fantastiska.

idag har jag pluggat och pratat viggo mortenssen med therese, och så har jag och jesper varit duktiga och gått på en lång promenad. 13 611 steg på stegräknaren. det är väl godkänt i alla fall.

i övrigt är jag glad att det är helg. inte för att veckan har varit sådär fullspäckad, men det är alltid något speciellt med helgen.  jag ska försöka att vara lite snäll och trevlig för en gångs skull. ta revansch för gårdagen så att säga.

du har gråtit så mycket att din hud har blivit skrumpen och ful

fick nån slags panikattack igår som inte ville ge med sig förrän jag somnade av ren utmattning. när jag vaknade imorse och skulle försöka fixa nån slags frukost så var det dags igen. panik, tårar och en extrem ovilja att gå till skolan just idag. det här är ytterst märkligt och en aning skrämmande, för jag trivs ju verkligen, och jag vill verkligen inte börja få panik av att tänka på det.  

jesper var jättegullig mot mig och försökte få mig att inse att det är okej, att panikångest är en lika god anledning att stanna hemma som om jag skulle ha haft feber. och det gjorde mig naturligtvis lugnare, men faktum kvarstår dock, att jag har extremt dåligt samvete över att jag inte gick dit. känner mig lite smått värdelös sådär.

borde fixa något att äta men känner mig lite som spagetti i hela kroppen.. värdelös var det ja..

who is afraid of virginia woolf? i am.

har precis varit hos sofie och tittat på who is afraid of virginia woolf? och det var nog utan att överdriva en av de mest sinnessjuka filmer jag sett i hela mitt liv. topp 5 åtminstone. jag känner att jag blivit snuvad på 2 timmar av mitt liv, utan att ens ha blivit ett dugg klokare över hur jag ska utforma min 150-ordare.

du och norrköping gör er bättre i backspegeln

jag hade velat åka till norrköping i helgen. det blev inte så. det gör lite ont i hjärtat, men jag tror egentligen inte att jag behöver känna skuld den här gången. det var ju trots allt inte jag som fick förhinder nu.

jag har nog ganska lätt för att romantisera norrköping till något större och vackrare än det egentligen är. eller kanske inte. kanske är det precis så vackert. jag tror det. jag tror nog det, fullt och fast, och det gör jag av den enda anledningen att jag alltid slås av hur fint det är, varje gång jag kommer dit. (vilket inte är ofta alls nuförtiden.)
tänk er syrénbuskarnas doft om våren. tänk er en blå himmel, solsken över industrilandskapet (åh, mitt industrilandskap…) och promenader längs strömmen, rhododendrondalen och änderna som simmar lugnt i vattnet. jag är medveten om att detta är norrköping i sin bästa form, och att den bästa formen endast återfinns om just våren och sommaren. det är varken vår eller sommar nu. så varför misströsta? nu är det ändå bara grått och kallt och slaskigt, säkert. säkert.

äntligen äntligen idag

idag känner jag mig betydligt mycket bättre än igår. framför allt på grund av att jag lyckats skriva klart min bokrecension och – inte nog med det – även kunnat känna mig ganska nöjd med resultatet. hoppas bara läraren instämmer.

så idag är jag rejält peppad för ett aerobicspass på friskis. det känns bra. hoppashoppas att ryggen samtycker i slutändan. nu blir det fiskpinnar!

klag

hade tänkt börja återuppbygga min rygg och motivation genom att gå och träna idag. men jäklar, vad opepp jag känner mig. trött, frusen och opepp. jag inser förstås att bästa medicinen mot detta är att just pallra sig iväg, men just idag gick det inte. imorgon, då jäklar! om jag inte kommer iväg imorgon så får ni slå mig litegrann med en sked.

dagen har varit ett misslyckande ur flera avseenden, och just nu vill jag bara gömma mig under mitt stjärnbeströdda täcke och inte komma fram förrän i vår.

something is squeezing my skull

hmpf. jag har bara läst halva boken. ska försöka läsa ut den idag, men vilka är oddsen att jag läser 200 sidor på en dag, i en bok som jag inte ens tycker om? de är ganska låga tror jag. men försöka, det kan man ju alltid göra!

jag har lite halva funderingar på att försöka våga mig iväg till friskis och träna. problemet är att min rygg är ganska oförutsägbar för tillfället. dessutom hittade jag ett ”väg-gupp” i den häromdagen. det gjorde mig lite orolig, för jag vill bestämt hävda att det inte funnits något gupp där tidigare. vad betyder det? råkar jag ha en ryggspecialist som läser? tacksam för svar!

ångest i din lokala icabutik

mamma ringde idag när jag och jesper gick omkring på ica och skulle handla mat. det ena ledde till det andra och det slutade med att jag där, mitt bland tampongerna och djungeln av schampoosorter och tandkrämer, var tvungen att berätta för henne att jag slutligen tackat ja till au pair-platsen (trots att det var typ en månad sen jag tackade ja, hade inte vågat säga det till henne än) och hon flög inte i taket men jag kände en sådan ångest över att berätta det på det sättet. faktum är att jag har lite ångest över att jag träffar henne och pappa så sällan, redan nu! och så blev jag tvungen att berätta att jag kommer att åka iväg i 2 månader till. det hemska är att jag knappt kommer att ha tid eller råd att åka till norrköping innan englandsvistelsen överhuvudtaget. it kind of breaks my heart. jag får ta mig tid helt enkelt.

det är inte det att jag inte vill åka till england, för det vill jag. men jag har lite mer ångest nu än förra gången. ångest för att lämna allt fint härhemma, ångest för att världen snurrar vidare utan mig, och ångest över att vissa saker förändras medan jag är borta. för det gör de, det fick jag väldigt klart för mig förra gången.

menmen. det är priset man får betala. jag behöver komma iväg också, och jag ser fram emot det minst lika mycket som jag fasar inför det. mer ändå, tror jag.