a couple of instruments

jag har nu överlevt de två fruktade telefonsamtalen och nu mår jag så bra att jag nästan måste slå mig själv litegrann för att lugna ner mig. jesper har skrattat åt mig i en kvart nu för att jag är så uppe i varv.

lilla mor flög inte i taket som jag hade förutspått, men visst, hon var väl inte överlycklig heller. det gick ändå bättre än väntat. men jag har lite dåligt samvete över att jag släppte bomben på en fredagkväll under ”på spåret”. förlåtförlåt!

sara, min framtida host-mum (förhoppningsvis) var jättetrevlig! hennes son owen stod i bakgrunden och spelade basgång på cello. musikaliskt geni? jäkligt duktig var han i alla fall, och han lyssnar på johnny cash och vill se min gitarr. jag fick ytterligare komplimanger för min engelska, vilket gjorde mig glad eftersom jag trodde att de skulle inse vilken bluff jag var när jag väl öppnade munnen. (jag är hundra gånger bättre på att skriva på engelska än att faktiskt prata engelska) men hon verkade imponerad. så jag blev glad. och nu kommer jag återigen missa en hel natts sömn, för jag kommer inte kunna somna än på några timmar.

det enda som kan sätta käppar i hjulen just nu, är om tjejen från nya zeeland som ska komma dit i februari bestämmer sig för att tacka nej. då blir det jobbigt. usch, jag hatar mig själv för att jag tar ut glädjen i förskott. men de vill ju ha mig, det har de ju sagt rent ut. då är det ju klart att det känns bra. eller hur? det måste bara lösa sig.

ursäkta svamlet. idag var en riktig svammeldag. jag tänker alldeles för mycket, och då måste jag skriva ner det nånstans. det bara är så. men det vet ni väl redan, ni som gett er in på att läsa den här bloggen, haha.

down

fick årsbesked från csn idag. de små änglarna informerade mig om att jag efter ett halvårs studier redan är skyldig dem 25000 spänn. eller 24809, närmare bestämt. det var inte så chockerande. men det jag blev lite mörkrädd över att det skulle ta 5 år att betala tillbaka bara ett halvårs studier. jag kommer få betala hela mitt liv.

csn kan verkligen konsten att klampa in i nystädade lägenheter med leriga kängor.
tur att jag ska äta ben&jerrys-glass ikväll. har inte råd, men det är värt det.

waiting by the phone

ögonen går i kors och jag kan inte riktigt tänka klart.
det känns som att jag har pluggat halva dagen och sovit resten av dagen. och ändå är jag fortfarande dödstrött.

och jag är nervös inför två telefonsamtal.
det ena med au pair-mamman som kommer ringa ikväll. jag får alltid lite tunghäfta när jag ska prata med engelsktalande människor. dessutom har de redan gett mig så mycket och bra information att jag inte har något att fråga.
det andra är med min riktiga mamma som kommer gå i taket när jag berättar att jag tänker åka iväg igen. det spelar nog ingen roll att det bara är 6 veckor och att det faktiskt går 6 veckor utan att vi ses ibland redan nu. det är själva grejen tror jag.

friday i’m in love

det känns som att en stor sten just fallit från mitt hjärta. filmanalysen och delredovisningstjohejset är nu inskickat, och det verkar dessutom inte som att det kommer att bli några större problem med att åka till england i maj. får det verkligen gå såhär lätt?

nu ska jag försöka ta mig ut på en promenad och kanske ta med stegräknaren för en gångs skull. jag glömmer alltid bort den nuförtiden. det är dumt.

svammel.

there’s a glow of spring in the hall tonight

jag är nästan säker på att jag inte kommer att befinna mig i sverige under 6 veckor i sommar. jag har nämligen blivit erbjuden ett au pair-jobb hos en familj som verkar alldeles underbar (och som dessutom delar mitt musikintresse! woho!) och mitt enda problem just nu är skolan. de behöver mig nämligen redan i maj. jag ska försöka boka in ett möte med studievägledaren för att se om jag kan få läsa sista kursen på distans. om det går att ordna så är saken klar.

och ni anar inte hur mycket jag har längtat och trånat efter att få komma tillbaka till england. jag tänker inte låta mig stoppas av en högskolekurs, det gör jag bara inte.

åh, jag kommer inte kunna somna ikväll heller.

you were holding me up when i was on my way down

neej. jag fattar  ingenting. försöker mig på det här med scenindelning men.. jag tror jag har missförstått något. inte kan det väl ändå vara meningen att jag ska skriva lite om varje scen i hela filmen? jag har kommit upp i 25 scener, 2 sidor, och filmen har bara hållt på i en halvtimme! det här kommer ju ta en evighet, och det kommer definitivt inte få plats på 5 sidor, tillsammans med allt det andra. hjälp mig någon, (det finns väl åtminstone ett par textare som läser den här bloggen eller hur?) hur är det meningen att man ska tolka uppgiften? i need your help!

i övrigt är jag hungrig och dör nästan när jag tänker på att jesper inte kommer hem förrän om ytterligare två timmar. han måste ju för övrigt vara den finaste människan på jordens yta. de senaste dagarna har varit lite turbulenta, min syster har behövt hjälp och jag har försökt ställa upp samtidigt som jag har haft mycket i skolan och mycket att tänka på och jesper har varit en räddande ängel mitt i allt kaos. he’s a keeper.

jag har dessvärre missat en delredovisning idag, på grund av diverse omständigheter kring vår stockholmsvistelse. det var mindre bra. men samtidigt är ju faktiskt familjen viktigare än skolan, jag tycker faktiskt det. så jag ångrar det egentligen inte. jag hoppas bara att allt blir bra i slutändan. att hon inte packar ihop totalt. det är det viktigaste. skolan får komma i andra hand vid såna tillfällen.

i am the walrus

det finns många fina grejer med att vara barnvakt. det finns dock också några små bottennapp med det hela. som att bli tvungen att sitta och titta på 70 minuter med psykotiska teletubbies som springer omkring och är allmänt höga. sen när är det okej att utsätta stackars små lättpåverkade barn för nedknarkade utomjordingar på bästa sändningstid? (det faktum att detta är en dvd hör inte riktigt till saken) och sen när är det okej att utsätta de stackars små lättpåverkade barnens barnvakter för ovan nämnda?

jag säger då det.

you’re cold, you’re fucking cold

nej usch nu är det hutter på hög nivå. jag förstår inte, jag har huttrat som en liten gris hela dagen, men ingen annan verkar tycka att det är särskilt kallt. just nu behöver jag ett stort täcke att gömma mig under, mer än någonsin!
men om ett par timmar ska jag sätta mig på ett tåg tillbaka till västerås. ensam. för jesper ska sova över och vara barnvakt imorgon också. det hade jag nog också gjort om det inte hade varit för morgondagens delredovisning. jag mår lite dåligt över den faktiskt. och nu känns det tråkigt att åka hem alldeles själv också. jag vill köpa glass eller nåt, haha.

jag har inget vettigt att säga, det känns mest som att jag svamlar för att hålla värmen uppe. feber? nja. det får vi hoppas att det inte är. det har jag inte tid med.

”man blir väldigt snurrig när man ska se ut som en prinsessa”

jag sitter i en lägenhet på södermalm i stockholm och skrattar åt tages små kommentarer. ibland förstår jag absolut ingenting. :) men egentligen är han nog världens mest intelligenta 3-åring. bortsett från prinsesskommentaren då. men jag misstänker att han säkert hade en logisk poäng med det, nånstans.

det blev en tidig morgon idag. redan kl. 05.30 ringde klockan, och 07.22 gick tåget. jag kunde inte riktigt somna inatt heller, på grund av alldeles för många tankar som skulle trängas i mitt lilla huvud, alla på en gång! så min mage är i uppror efter alldeles för få timmars sömn, och nu är jag nervösnervös och förväntansfull inför sommaren. men jag vågar inte riktigt hoppas än så länge, det är lite för tidigt att ta ut något i förskott. men det vore ju så underbart…

ja just det, plugga borde man göra. jag släpade med mig datorn och filmen för att skriva klart allt idag, men än så länge känns det inte så lockande… kanske skulle ta en liten tupplur först. vore bra för magen tror jag.

har ni en bra dag? hoppas!

om att ha kakan och äta den också

min plan var att ”skolka” från morgondagens filmföreläsningar för att sitta hemma och skriva allt som måste vara klart på torsdag. jag börjar nämligen känna mig stressad.
men ikväll fick jag telefonsamtal från en panikslagen systeryster som behövde barnvakt till ögoninflammationssjuk tage imorgon. och det är ju mycket roligare att vara barnvakt än att skriva filmanalys :) men jag kan ju inte helt och hållet ignorera det faktum att analysen ska in snart. så imorgon kl. 07.22 drar jag med mig jesper, en dator och pan’s labyrinth  till stockholm och pluggar där helt enkelt. vem sa att man inte både kan ha kakan och äta den också?